Michael Hermansson lider av talsvårigheter, diabetes, epilepsi och depressioner. Nu dras hans personliga assistans ner med 30 procent. Gode mannen Göran Pettersson och assistenterna Elise Gollungberg, Martin Johansson, Marie Roppestad och Nadine Maeder förstår ingenting.
Han har svårt att gå och kan nästan inte prata. Han lider av diabetes, depressioner och epilepsi. Men det räcker inte för att Michael Hermansson ska få behålla sina personliga assistenter. Nu drar han Tjörns kommun inför domstol.
Stämningen är lite dyster i 53-årige Michael Hermanssons lägenhet i Rönnäng. Ingen förstår varför Michael snart blir av med över 30 timmars personlig assistans i veckan – inte han själv och inte gode mannen Göran Pettersson. Inte heller någon av de fyra personliga assistenter som i dag finns vid Michaels sida all hans vakna tid.
– Det blir en dramatisk förändring. Det fungerar jättebra nu, vi är som hans familj. Men att bara lämna honom här klockan åtta en sommarkväll … Det känns ohållbart, säger personliga assistenten Nadine Maeder.
Michael själv nickar och gestikulerar engagerat, men kan inte säga mer än ”ja”, ”nej” och något enstaka ord till. Han visar med kroppsspråket att han ofta blir trött – och han skakar på huvudet när myndigheternas nya tuffare bedömning kommer på tal.
– Vi har velat ha övergången över en längre tid så att det ska bli som en lång inskolning för Michael. Men då har vi bara fått veta att det är 14 dagar som gäller, säger gode mannen Göran Pettersson.
Efter att Michael drabbats av en svår hjärnblödning 2005 gav Försäkringskassan klartecken för 104 timmars personlig assistans per vecka. Men sex år senare blev plötsligt bedömningen helt annorlunda, trots att vare sig Michaels läkare eller personerna runt honom märkt någon förbättring i hans tillstånd.
Försäkringskassan ansåg inte längre att Michaels så kallade grundläggande behov krävde så mycket hjälp att det var deras sak att bekosta personlig assistans. Efter ett par rättsprocesser, som Försäkringskassan vann, lämnades bollen vidare till Tjörns kommun, som nu slutfört sin utredning.
Slutsatsen i den utredningen är att det räcker med 73 timmars insatser per vecka för att Michael Hermansson ska ”tillförsäkras goda levnadsvillkor”.
– Vi tittar naturligtvis alltid på Försäkringskassans bedömningar. Sedan tar vi in läkarutlåtanden, tittar på gällande lagstiftning och aktuella rättsfall och pratar med personalen, den enskilde och den gode mannen, säger Birgitta Harberg, avdelningschef för individ- och familjeavdelningen på Tjörns kommun.
Birgitta Harberg betonar att hon inte kan uttala sig om ett enskilt fall utan bara i generella termer. Hon tycker inte att det är anmärkningsvärt att Michaels fyra personliga assistenter gör en helt annan bedömning av hjälpbehoven än den ansvariga beslutsfattaren.
– Jag ser det som att vi har olika roller. Ibland har man olika åsikter om vad som är goda levnadsvillkor och då har vi ju faktiskt den här fantastiska möjligheten i vårt land att man kan överklaga beslut och få en prövning, säger Birgitta Harberg.
Gode mannen Göran Pettersson har nu både överklagat och begärt att förvaltningsrätten ska upphäva kommunens beslut i väntan på domen. Men det är bråttom: assistenternas nya schema träder i kraft redan i nästa vecka.
Då tvingas två av hans assistenter övergå till andra arbetsuppgifter av schematekniska skäl. I stället kommer det in en ny person, något som är jobbigt för Michael.
– Han blir lätt stressad, orolig och arg, säger personliga assistenten Martin Johansson.
Han och kollegorna fruktar att det är de sociala aktiviteterna som kommer att få prioriteras bort framöver. Michael älskar att hänga utanför Ica och snacka med folk, åka på motorträffar med gamla kompisar eller ner till Göteborg över dagen. Men på grund av hans talsvårigheter är assistenternas hjälp helt nödvändig för att kommunikationen med andra människor ska fungera. Någon familj eller nära släktingar har han inte.
– Vi vill ju att han ska ha kvar den sociala biten. Men det kommer att bli mycket svårare att få ihop det nu, säger Nadine Maeder.
Michael Hermansson själv lyssnar och nickar instämmande.
Känns det oroligt?
– Ja, säger han utan att tveka.
Artikeln finns i gp.se
Hade Michael varit ett så kallat ”ensamkommande barn” eller någon annan av den nya adeln som i lämmeltåg invaderar Sverige så hade han garanterat fått all tänkbar hjälp.