INSÄNDARE Efter att ha anklagats för ”Hets mot folkgrupp”, alternativt hädelse när jag använt mig av mina grundlagsenliga rättigheter har jag nu blivit ”frikänd”.
Förutom att jag återfått min skylt har åklagaren meddelat att ärendet avskrivits eftersom det inte faller under allmänt åtal. Sålunda har vi en viss åsiktsfrihet kvar ännu en stund, men hur länge?
Här nedan följer de händelser som utspelade sig då polisen med våld förde bort mig.
Fredagen den sextonde maj stod jag vid Rådhustorget i Gävle med en skylt där jag redovisade en del av det pris Sveriges medborgare får betala för massinvandringen.
Såsom:
- accelererande brottslighet som, mord, rån, våldtäkter, ”hedersvåld”, kvinnoförnedring
- en religion jämförbar med nazism
- arbetslöshet.
På Rådhustorget invid talade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Min demonstration var helt privat och hade inte det ringaste med SD att göra.
När jag stått på platsen ungefär i ca 45 minuter kom plötsligt två poliser och tog mig bryskt i armarna (det hör till saken att jag är 82 år ) och förde mig därifrån till ett kvarter längre bort. Där förhörde de mig kortfattat och jag fick lämna min skylt ifrån mig. På min fråga; ”varför”? Blev beskedet att någon anmält mig för ”hets mot folkgrupp”, alternativt hädelse?
Detta ägde rum medan ett stort antal vänsterextremister genom tjut, skrän och dansande på valstugornas tak och befintliga statyer gjorde allt för att störa en folkvald riksdagspolitiker!
Det anmärkningsvärda är att här står en 82- årig medborgare, som tom tilldelats plats av polisen, och med stöd av grundlagen, lugnt håller en skylt, på vilken han markerar sin åsikt mot vissa problem i samhället - men hindras att göra detta!
Trots att jag vid ett tidigare tillfälle fått klartecken från åklagaren för en skylt, som nästan var identiskt lik dagens, men något skarpare i retoriken och där jag bl a angett namnet på den religion jag avsåg, blev jag likväl bortförd?
Den åklagare eller polis som behandlade det förra ärendet hade tydligen större respekt för medborgarnas grundlagsfästa rättigheter, men troligen också lite mer is i magen och därför inte föll undan för pöbelns och mobbens påtryckningar.
Jag kan inte förstå det på annat vis än att i dag respekteras inte grundlagen och i detta fall vår åsikts- och yttrandefrihetsgrundlag av ett flertal av de, som i första hand skall skydda och försvara den.
De ”rättsvårdande” myndigheter och tjänstemän och politiker som skall värna medborgarnas grundlagsfästa rättigheter går hellre mobben till viljes!
I sin strävan att vara följsamma mot den politiska korrektheten eller inför risken att bli stoppade i karriären väljer myndigheternas företrädare fegheten och konformismen.
Enligt uppgift lär en ”jurist” hos polisen tolkat innehållet på min skylt som, ”hets mot folkgrupp”, alternativt hädelse och rått polischefen att föra bort mig.
Tyvärr hjälper det troligen inte att ge denne ”jurist” undervisning i våra grundlagar (i detta fall Yttrande - och åsiktsfrihetsgrundlagen) med det tydliga förakt han/hon visar för dessa och därmed för demokratin. Självfallet skulle en sann demokrat inte följt mobbens och pöbelns order utan tänkt själv och visat mod genom att handla på ett helt annat sätt.
Den kommenderande polischefen funderade inte heller det ringaste över de demokratiska rättigheterna han skall försvara utan följde i stället den skränande pöbelns antidemokratiska rop, ”krossa hans åsikter och frihet att yttra sig”. Med andra ord föll han till föga för mobbens krav. En polischef vår stad har all anledning att vara stolta över! Eller hur?
Samma gäller de två lokala medierna. De nöjde sig med brottsrubriceringen de fick av polisen. Ifrågasatte inte! Trots hotet mot yttrandefriheten vars dag de årligen firar! Känns mönstret igen? Så gjorde även lakejerna i det forna DDR och så gör de i dagens diktaturer.
Ingen självständig fundering om det var ett övergrepp mot medborgarens grundlagsfästa åsikts- och yttrandefrihet utan ytterligare ett grundskott mot demokratin. I stället lakejens anpassning till makten. Den politiska korrektheten måste gå före.
Den ena tidningen får dessutom 16 miljoner årligen av oss skattebetalare! Följsamheten mot makten betalar sig. Nog är lakejlönerna oskäligt höga? Lika säkert som medierna var maktens hantlangare i det forna DDR lika lydiga är de i dag mot maktens övergrepp i Sverige.
I det konformistiska och likriktade samhället såväl som i diktaturerna skall allt som visar på problem i samhället (och då framförallt invandringsproblem) sopas under mattan. Detta är ett tydligt tecken på ett sjukt samhälle. I det friska samhället finns inga tabun i vad gäller att åskådliggöra samhällsproblemen och diskutera dem med folket. Ja också att i slutändan låta folket avgöra dem.
Medan de politiskt korrekta hela tiden skrämmer med rasism och främlingsfientlighet (Som enligt tillförlitliga källor är av mindre omfattning i Sverige än i något annat land i Europa. Men också att det enligt Säpo finns på sin höjd 300 organiserade nazister) växer invandrarproblemen hela tiden. Tills de plötsligt exploderar och även de mest fanatiska på att dölja verkligheten för folket, tvingas se och erkänna den.
De som läser detta och vill hävda våra grundlagsenliga rättigheter uppmanar jag att utnyttja dessa rättigheter inte minst genom egna såväl som gemensamma demonstrationer. Det är på tiden att den tysta majoriteten utan rädsla visar sina åsikter och vilket samhälle den vill ha.
En enda åsikt (konformism, likriktning) har genom medierna och de politiskt korrekta hittills varit den allena förhärskande. Möter inte vi upp mot detta blir Sverige ett nytt DDR.
För tydlighetens skull vill jag nämna att det som hänt mig intet på något sätt gjort mig skrämd eller tveksam till fortsatt kamp för demokratiska värden såsom bl a åsikts- och yttrandefrihet. Alltsedan min ungdom har demokratin varit min främsta ledstjärna. Däribland rätten att tillsammans med andra medborgare styra och utforma samhällsutvecklingen i vårt land.
En av de verkligt stora frågorna som ovillkorligen skall underställas folkviljan är i dag invandringen. Och det brådskar. Kravet vi måste ställa är att den kraftigt skall begränsas.
Jag kommer givetvis att begära skadestånd för det övergrepp jag utsatts för. Om jag tillerkänns ett sådant skall medlen gå till de tappra och modiga – ofta – iranska kvinnor här i Sverige som kämpar mot hedersvåld och kvinnoförtryck från sina landsmäns sida.
Det kan kanske vara en liten motvikt mot de skattemedel som vår riksdag och regering understödjer kvinnoförnedrande fundamentalister med inom islam i Sverige.
Alltsedan inträdet i EU har demokratin varit i ständig upplösning. Vill vi lämna över ett demokratiskt samhälle till våra barn och barnbarn är det hög tid att återerövra den.
/Olle Ljungbeck
